från teamledare till programledare

Jag tänker på dig som de senaste elva månaderna varit tvungen att leda ditt team digitalt, jag tänker på alla nya krav det ställt på ditt ledarskap. Ansvarsområden, som när alla sitter tillsammans i ett rum kan vara nog så utmanande att hantera, har blivit ännu mer utmanande när ingen sitter i samma rum, inte ens i samma byggnad utan på var sitt ställe framför var sin skärm med en massa andra möjliga saker att ägna sig åt än att vara med på ditt möte. I värsta fall.

I bästa fall har du lärt dig hur du når fram med ditt ledarskap genom skärmen, så att jobbet blir gjort, hjulen rullar och människorna du leder fortsätter att må och prestera bra!

Det här vet vi. Om du ska få andra att följa dig måste du få dem att vilja följa dig. Viljan är kopplad till känslan och känslor kommunicerar vi till stor del genom den ordlösa delen av språket; blickar, röstnyanser, mimik.  Och det språket tar sig inte lika lätt genom skärmen som det verbala.

Eftersom vi inte kan läsa av känslouttrycken så bra - kan vi heller inte spegla varandras känslor genuint. Något vi annars gör konstant och nästan synkront när vi samtalar för att kunna känna empati och äkta kontakt.

Det här vet vi också - om du ska få andra att vilja följa dig behöver de känna förtroende för dig.  ”Jamen - de har dom! Dom känner mig redan! "
Hmm. Förtroende är som en hink vatten med hål i botten, det sipprar hela tiden ut och måste ständigt fyllas på.
 
Och kvaliteten på relationen bestämmer kvaliteten på samtalen som följer.

Kommentera gärna: